Hjälp så ledsen ett litet liv kan bli. Jag har nu tröstat liten sockertopp i närmare 2 timmar för hennes saknad efter stora sockertoppen. Jag har kramat tröstat,vaggat,sussat, you name it så har jag gjort det.Absolut ingenting hjälpte. Det hjälpte inte ens att lillan fick höra storans röst på telefonen :-(
Vad gör man.........jo man bäddar ner sig med lill skrot och kör kram terapi. =) I morn bitti har jag lovat lill trollet att vi ska ringa till stor trollet som hon saknar så hemst.
Nu blir det terapi kramning och välbehövlig sömn för utarbetad MAMMA::::
Nattis NATT <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar