Under tredje matchen så hände det, det var 3 minuter kvar av matchen och vi ledde. Jag hade under dagen sett hur min underbara son blivit mer och mer med i matchen och såg nu hur han laddade för att göra nåt som han aldrig vågat sig på. Han tänkte nämligen nicka bollen. Jag ser hur han tar sats, springer mot bollen och siktar.......Det är bara det att en medspelare laddar han med men från ett annat håll och inte med en nick utan med en spark..............
Mitt hjärta slog i sju hundra när jag satt där på läktaren och ser hur en sparkande fot träffar ett nickande huvud. Dunk,dunk,dunk,dunk, HJÄLP!!!!! Jag skriker NEEEEJ!!! medans Jocke springer ut på plan. Hör nånstans ifrån att jag ska lägga på is. Springer dit och tröstar min otröstliga son. Håller is påsen mot ögat. Det enda som snurrar i mitt huvud är " måtte det ha träffat nedanför ögat" "Bara det inte träffat ögat". Ja ni kanske kan föreställa er kaoset. Både jag och Jocke ligger nästan på marken bredvid vår förtvivlade son. Matchen den fortsätter för att domar j...... inte blåser av. En förtvivlad medspelar som är ledsen. Föreställ er.
Tack och lov så var det under ögat och det kommer inte att bli annat än en blåtira. Tack vare is påsar i en halvtimme. En olycka händer så lätt!!


En skadad lycklig liten fotbollskille som har kämpat järnet idag. Han är så duktig min grabb!!
Nu så ska en trött och sliten mor bädda ner sig. I morgon väntar en ny dag med nya uppdrag och utmaningar. Sussa sött!
Puss & Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar