Känner mig lite bättre i förkylningen, har bara lite feber.
Huvudvärken sitter dock i precis som hostan och snuvan.
Men det lär väl försvinna så småningom det med.
Däremot så är det väldigt tungt i sinnet.
Känner mig rädd inför framtiden.
Vad väntar där ute på dessa nya vägar som jag ska
vandra på.
Vad väntar mig och mina barn.
Är så medveten om att det kommer att bli tungt och jobbigt.
P & K till er som finns kvar...........
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad som än väntar, så finns dina föräldrar och syskon alltid vid din sida, vi skulle aldrig svika dig och då menar vi aldrig. Du har kommit en bra bit på vägen, är det någon som sätter käppar i hjulet för dig, så sätter vi käppar i hjulet för dem. Älskar dig <3
Det är skönt att höra......Ni vet att jag älskar er och är oändligt tacksam för att ni allihopa finns för mig <3
Du vet att vi finns här för er,
nu och för alltid.Jag vet att
det kommer att bli bra fast vägen
kan kännas "gropig".Kram /Mamma
Skicka en kommentar