
Dom är för härliga mina barn. Var och en på sitt egna lilla speciella sätt.
Emil kom hem från skolan idag och bubblade , i vanlig ordning, av energi. Det liksom bara pyste ur öronen på honnom. Han är så full av uppfinnar och experiment ideer den pojken. Det är bara att nicka och se glad ut och låta honnom testa och experimentera.Dagens test var vad som hände om man fyllde ett glas med isbitar och sedan fyllde det helt med vatten. Vi har nu gjort det och jag kan tala om att jag hade totalt fel i mina gissningar...
Det hände absolut ingenting. På något märkligt vis så vart det inte mera vatten när isbitarna smälte. Som jag trodde att det skulle bli. Jag hade nämligen gissat på en liten översvämmning där på köksbänken!! Häftigt!!
Moa hon bubblar på sitt egna lilla vis. Hon kan tamej sjutton aldrig vara tyst, påminner mig om min kära svärmor, hon pratar i ett, i ett, i ett. Jämt och ständigt. Nu så har jag även upptäckt att hon pratar för sig själv som en gammal tant =)
Det var för ett par dagar sedan som vi låg på soffan och myste hon och jag. Då vart detta samtal mellan henne och mig och henne själv =)
M: Mamma.......Jag är törstig, jag vill ha saft!
J: Du kan gå ut i köket och ta saft, det står en tillbringare med färdigblandad saft på diskbänken.
M: Okej.
Hon knatar ut i köket och jag hör henne muttra något där ute innan hon kommer in till mig i vardagsrummet igen.
M: Mamma........Det fanns ingen saft på diskbänken.
J: Jo då det står en tillbringare där.
M: NEEEEJ!!!!
J: Jodå gå ut och kolla igen du. Den är blå!!
Moa knatar ut i köket igen under diverse mutter som jag inte kunde förstå. Hör hur hon rumstrerar i köket och muttrar. Sedan så hör jag att hon sätter kurs mot mig igen men denna gång med väldigt bestämda steg. Ställer sig framför mig med händerna i sidorna och säger bestämt...
M: Mamma, nu får du faktiskt komma och blanda saft åt mig för det finns ingen blå tillbringare med saft i köket!!!!
J: OK!!!
Jag reser mig ur min sköna vilställning på soffan och pallrar mig ut i köket för att visa den lilla madammen att hon har fel. Går fram till diskbänken och demonstrativt så skjuter jag fram den BLÅ tillbringaren med färdigblandad saft till kanten på diskbänken. Jag behöver inte yttra ett ord till sockertoppen som går fram emot bänken muttrandes
M: Ja,ja,ja jag får väl skaffa glasögon då!!!!!
Jag kastar mig ut ur köket för att inte skratta högt åt henne. Inför henne.Det roliga i det hela var att hon lät precis som en gammal tant som inser att hon ser himmla dåligt!
Dessa små härliga stunder med mina barn är det allra bästa jag vet! Det är dom jag kommer att sitta i min gungstol på ålderns höst och tänka tillbaka på. Och LEEEEEE!!
Dom är mitt liv, min livboj, det jag lever för. Dom är mitt allt!!!
Ha en bra kväll nu alla där ute och ni,passa på att njut av barnen era =)
Puss & Kram